Jiaozi är en av Kinas äldsta matformer. Legenden kopplar ursprunget till läkaren Zhang Zhongjing under östra Han-dynastin (25-220 e.Kr.), som enligt traditionen fyllde öronformade degpaket med lammkött, chili och värmande örter för att behandla fattiga byinvånares frostskadade öron under en hård vinter. Arkeologiska fynd av dumplings-liknande föremål i Xinjiang (Astanagravarna i Turpan) dateras till Tang-dynastin (618-907 e.Kr.), och ännu äldre fynd från vår-och-höst-perioden (cirka 770-476 f.Kr.) har hittats i Shandong vilket visar att degfyllda rätter funnits i Kina i minst 2 500 år.
I nordkinesisk tradition är jiaozi oupplösligt knutna till kinesiskt nyår familjerna samlas för att vika dem tillsammans på nyårsafton, och en dumpling göms ibland med ett mynt inuti för lycka. Formen halvmånens kurva och platta botten anses likna gamla kinesiska silvermynt (yuanbao), vilket symboliserar välstånd för det kommande året.
Den japanska varianten gyoza fanns i enstaka skriftliga omnämnanden redan på 1600-talet, men fick sitt riktiga genomslag i Japan först efter andra världskriget, då återvändande soldater och civila från Manchuriet och norra Kina förde med sig recept och smak för stekta jiaozi. Gyoza spred sig snabbt i efterkrigstidens Japan och blev en populär vardagsrätt.