Baozis ursprung spåras traditionellt till den kinesiske militärstrategen Zhuge Liang (181-234 e.Kr.) under Tre-kungadömenas tid. Enligt legenden, som senare nedtecknades bland annat av Ming-dynastins forskare Lang Ying, formade han degbullar som liknade avhuggna huvuden (mantou, ofta tolkat som barbarens huvud) för att blidka en flodgudomlighet som enligt lokal tro krävde människohuvuden som offer innan hans här kunde korsa floden säkert. Om historien är sann eller inte är osäkert källorna är sena återberättelser, inte samtida dokument men den visar att ångad deg med fyllning har en historia på minst 1 800 år i kinesisk kultur.
Själva ordet baozi, som en benämning skild från den fyllningsfria mantou, dokumenteras först från Song-dynastin (960-1279 e.Kr.). Före det användes mantou som samlingsnamn även för fyllda bullar, och i vissa kinesiska dialektområden (till exempel Wu-talande trakter kring Shanghai) lever den äldre användningen kvar även idag. Det var först under Qing-dynastin som orden baozi och mantou gradvis blev tydligt åtskilda i standardkinesiskan.
Idag säljs baozi i enorma mängder varje dag i Kina, från gatukiosker öppna vid fem på morgonen till dim sum-restauranger i Hongkong och Taiwan. Cha siu bao den kantonesiska varianten med char siu-fyllning är kanske den mest internationellt kända varianten, men den nordkinesiska klassikern med enkel fläsk och ingefärsfyllning förblir en av de mest vardagliga och folkkära rätterna i kinesisk mathistoria.