Samosans ursprung finns i Persien och Centralasien. Ordet kommer från det persiska sanbosag (trekantig pastej). Den persiske 1000-talshistorikern Bayhaqi beskriver en sådan pastej vid det ghaznavidiska hovet, och arabiska kokböcker från 900-1200-talen beskriver liknande rätter under namn som sanbusak.
Rätten kom till Sydasien med kockar och handelsmän från Persien och Centralasien och finns väl belagd under Delhi-sultanatet. Den indiske hovpoeten Amir Khusrau skrev omkring år 1300 att furstar och adel åt samosa gjord av kött, ghee och lök, och resenären Ibn Battuta beskriver på 1300-talet en liknande, köttfylld sambusak vid sultanens hov. Under mogulrikets tid anpassades rätten med lokala kryddor som spiskummin, koriander och chili.
Potatis är inte ursprungligen indisk. Den kom till Sydasien med portugisiska handelsmän i början av 1600-talet och blev en utbredd gröda i norra Indien först långt senare, under 1800-talet. Aloo-samosan, den vegetariska versionen vi känner i dag, är därför en relativt sen variant av en betydligt äldre rätt och passade väl in i det vegetariska köket.
I dag är samosa en av världens mest spridda indiska rätter, med tydliga regionala varianter från Punjabs stora triangulära samosa till Bengalens singara och Hyderabads lukhmi. Den säljs på gatukök, i godisbutiker (halwais), vid tempelfester och på restauranger. I Sverige finns den på de flesta indiska restauranger, men i hemköket, med vilad deg och lagom het olja, går gatukökets krispiga original att återskapa.