Korma är en av de äldsta bevarade rätterna i det sydindiska hovköket. Det tidigast kända omnämnandet finns i Ain-i-Akbari en detaljerad beskrivning av Mughal-kejsaren Akbars hov skriven av Abu l-Fazl på 1590-talet där rätten beskrivs som en hovfavorit vid officiella banketter. Ordet korma härstammar från det turkisk-persiska kavurma, ett arv från de centralasiatiska turkiska kulturer som Mughal-dynastin emanerade från.
Mughal-imperiet (1526-1857) hade ett djupgående inflytande på det nordindiska köket. De store kejsarna Babur, Humayun, Akbar, Jahangir, Shah Jahan och Aurangzeb upprätthöll stora kök i Delhi, Agra och Lahore med hundratals kockar specialiserade på olika tekniker. Korma, biryani och kebab är de tre rätter som tydligast bär Mughal-kökets arv.
Rättens spridning från hovet till det bredare köket skedde gradvis. Kockar som lämnade kungliga tjänster öppnade egna restauranger dhabas och tog med sig recept och tekniker. I Lucknow, vars Nawab-hov blomstrade på 1700-1800-talet, utvecklades den eleganta Nawabi Korma en vit, delikat version utan röda kryddor som är ett direkt arv från hovmatlagningens förfining.
Korma fick internationell spridning under 1900-talets indiska diaspora och är i dag en av de vanligaste indiska rätterna på restauranger världen över. I den brittiska restaurangtraditionen och sedan i Sverige har rätten ofta anpassats med matlagningsgrädde istället för nötpasta, vilket ger en rikare men mindre autentisk smakprofil. Originalreceptets teknik med ghee, hela kryddor och nötpasta är det som detta recept återvänder till.