Dal Makhani uppfanns inte av en hemkock den skapades av Kundan Lal Gujral på den legendariska Moti Mahal-restaurangen i Daryaganj, Delhi, på 1950-talet. Gujral var samma kock som populariserade Butter Chicken och tandoorigrillning i det moderna indiska restaurangköket. Dal Makhani var från början en enkel linsrätt som sjöd i restaurangens tandoorugnars restevärme det var den långa, indirekta värmen som skapade rättens karakteristiska djup och sammetsleña konsistens.
Urad dal hela svarta linser är en av de äldsta odlade grödorna i Sydasien och har använts i det indiska köket i mer än 4 000 år. Kombinationen med kidneybönor (rajma) är specifikt för Punjab och norra Indien, där kidneybönor är en stapelgröda. Dal Makhani som vi känner den idag med smör, grädde och lång sjudning är en modernisering och restaurangisering av en äldre, enklare linstradition.
Makhani-traditionen smörbaserade, rika rätter är djupt förknippad med Punjab och Mughal-kökets arv. Det är inte slumpartat att Butter Chicken, Dal Makhani och Korma alla delar samma grundelement: het tandoorvärme, tomat, smör och grädde. Det är en sammanhängande smakfamilj som tog form i Delhi-restaurangköket under 1950- och 60-talen och spred sig med den indiska diasporan till världen.
I dag är Dal Makhani en av Indiens mest exporterade rätter och finns på indiska restauranger från Stockholm till Singapore. Den svenska restaurangtraditionen serverar ofta en mildare, snabbare version men originalets essens är enkel: hela linser, lång tid, generöst smör och tålamod.