Kikärtan är en av världens äldsta odlade grödor. Den domesticerades för tusentals år sedan i Främre Orienten och spreds österut. Arkeologiska fynd från Indusdalens civilisation visar att kikärter odlades i Sydasien för drygt 4 000 år sedan, och de har sedan dess varit en central proteinkälla i en region där vegetarisk kost länge varit vanlig.
Tomaten, en av Chana Masalas bärande ingredienser, är däremot en sen tillkomst. Den kom till Indien från Amerika via portugisiska handelsmän under 1500- och 1600-talen och tog sedan flera hundra år på sig att bli en självklar del av nordindisk matlagning. Äldre kikärtsrätter fick sin syra från tamarind, amchur och anardana, en tradition som lever kvar i till exempel Amritsari chole.
Rätten förknippas starkt med Punjab och den punjabiska dhaba-kulturen, vägkantskrogarna längs Grand Trunk Road, den historiska landsvägen mellan Kabul och Kolkata. Chole bhature populariserades enligt vanlig berättelse i Delhi efter delningen 1947, när många punjabiska familjer flyttade dit och öppnade matställen, och är i dag en av Nordindiens mest kända street food-rätter.
Rätten spreds internationellt med den indiska diasporan under 1900-talet och finns i dag på indiska restauranger över hela världen, ofta under namnet Chana Masala. Utanför Indien förenklas den ibland, men originalet bygger på teknik och tålamod med lökbrynningen och bhunao-steget snarare än på extra fett eller långa kryddlistor.