Sichuan-köket har rötter som sträcker sig tillbaka till Qin-dynastin (221-206 f.Kr.), men det moderna Sichuan-köket med sin karakteristiska hetta formades först under Qing-dynastin (1644-1912). Chilifrukter från Sydamerika nådde Kina redan under sent Ming-dynastin (omkring 1570-talet), men spreds till Sichuan i större skala när stora mängder migranter från Hunan och Hubei flyttade dit under 1600 och 1700-talen, i den så kallade Huguang tian Sichuan migrationen efter krigen i slutet av Ming-dynastin. Före chilin dominerades Sichuanköket av sichuanpeppar, ingefära och andra pungenta örter.
Pixian doubanjiang Sichuan-kökets själ går enligt traditionen tillbaka till Chen Yixian, en migrant från Tingzhou i Fujian som runt år 1688 (under Kangxi-kejsarens regeringstid) av en slump blandade soltorkade bondbönor med chili och lite salt efter att hans proviant blivit fuktig och börjat jäsa under resan till Sichuan. Denna slumpartade blandning blev grunden till Pixian douban. Det var sedan hans ättling Chen Shouxin som under Xianfeng-kejsarens regeringstid på 1850-talet vidareutvecklade och förfinade metoden till den doubanjiang vi känner idag. Den långa fermenteringen i lerkrukor utomhus i Pixians fuktiga klimat ger en komplexitet som är svår att replikera på andra ställen.
UNESCO utsåg Chengdu till City of Gastronomy i sitt nätverk för kreativa städer den 28 februari 2010, vilket gjorde Chengdu till den första staden i Asien med utmärkelsen. Idag är Sichuan-köket ett av Kinas mest kända regionala kök, med tusentals dokumenterade rätter och omkring 23-24 allmänt erkända smakprofiler, från det välkända málà till det mer okända guaiwei (den konstiga smaken).