Baozi i stängd form har rötter i Kina som sträcker sig till tre-kungarikets tid (220-280 e.Kr.). Legenden nedtecknad i Song-dynastin (i skriften Shiwu jiyuan, ca 1000-talet) berättar att militärstrategen Zhuge Liang lät baka brödbulle-formade offer av mjöl och kött som ersättning för de människohuvuden en flodgud krävde för att hans armé skulle få korsa floden. Brödet kallades ursprungligen mantou (barbarhuvud) en folketymologi som fortfarande omdebatteras av forskare. Ordet baozi etablerades enligt traditionen inte förrän under Song-dynastin (960-1279 e.Kr.), då termen mantou kom att beteckna ofyllda bröd och baozi de fyllda varianterna.
Den öppna gua bao-varianten har fujianskt ursprung (troligen Quanzhou eller Fuzhou) och dokumenteras i Taiwan från 1920-talet, men blev vanlig streetfood bland allmänheten först på 1970-talet. Den globala spridningen startade på allvar i tidigt 2000-tal kocken David Chang populariserade formatet i västvärlden via sina Momofuku-restauranger i New York, där de klibbiga fläskbullarna fanns med redan när Momofuku Noodle Bar öppnade 2004, och kocken Eddie Huang lanserade restaurangen BaoHaus (2009) och spred namnet gua bao ytterligare. I dag serveras bao på allt från nattmarknader i Taipei till Michelin-restauranger i London och streetfood-stånden på Södermalm.