Traditionen att steka gris på Filippinerna är långt äldre än den spanska kolonisationen. Arkeologiska fynd visar att filippinare åt fläsk för åtminstone 7 000 år sedan, och Antonio Pigafettas dagbok från Ferdinand Magellans expedition dokumenterar att han åt stekt fläsk på öarna redan 1521 fyrtio år innan spanjorerna etablerade sin permanenta närvaro. Det spanjorerna bidrog med när de anlände 1565 var framförallt ordet lechon, från spanska lechón (mjölkgris, av leche, mjölk), som syftade på en stekt diggris. Med kolonisationen formaliserades och fördjupades också traditionen som festmat vid fiestor, bröllop och religiösa högtider en tradition som är levande i Filippinerna än idag.
Lechon Kawali uppstod som det filippinska hemkökets pragmatiska svar på denna festrätt. Kawali betyder stekpanna eller wok på tagalog, och namnet avslöjar hela konceptet: hur reproducerar man lechons knapriga svål och saftiga kött i ett vanligt hemkök utan öppen eld och spett? Svaret visade sig vara elegant enkelt koka köttet mört, torka svålen noga och fritera i het olja. Resultatet är inte identiskt med helstekt lechon men är på många sätt mer tillgängligt och har blivit det filippinska folkets vardagsalternativ.
I dag är Lechon Kawali en av de mest populära rätterna på filippinska restauranger och i hemkök världen över. Den säljs som street food i Manila, serveras vid familjetillfällen och är en standardbeställning vid filippinska fester. Debatten om vilken dipp som är bäst Toyomansi (soja-calamansi), bagoong (räkpasta) eller den sötsura sarsa-såsen är alltid lika livlig som debatten om vilken familj som gör den bästa adobon.