Filippinsk adobo existerade långt innan de spanska kolonisatörerna anlände 1565. De ursprungliga filippinska folken konserverade kött i vinäger och salt länge innan ordet adobo ens existerade tekniken var en praktisk lösning på det varma, fuktiga klimatets konserveringsutmaning. De spanska kolonisatörerna gav rätten sitt nuvarande namn (efter det spanska ordet för marinering, adobar) men påverkade varken marinaden, tekniken eller ingredienserna nämnvärt.
Sojan tillkom via kinesiska handelsmän och immigranter, redan från Tang-dynastin på 800-900-talet e.Kr. Det var alltså hundratals år innan spanjorerna anlände som kinesiska köpmän etablerade regelbunden handel med de filippinska öarna och förde med sig sojasåsen. Det är den kinesiska sojasåsens integration med den infödda vinäger- och vitlök-tekniken som skapar adobons unika soja-vinäger-profil. Lagerbladen (Laurus nobilis) som idag är standard i adobo är däremot inte ursprungligen filippinska de introducerades av de spanska kolonisatörerna och är ett av de få spanska bidragen som faktiskt satte spår i receptet. En historisk ironi: spanjorerna gav rätten sitt namn och tillförde laurbäret, men lämnade annars marinaden och tekniken i stort sett intakt.
I dag är adobo Filippinernas inofficiella nationalrätt och finns på varje filippinskfamiljens middagsbord och på alla filippinska restauranger världen över. Det pågår en livlig debatt om huruvida adobo ska utses till officiellt nationalrätt en debatt som speglar ett stort problem: det finns lika många definitioner av äkta adobo som det finns filippinska familjer.