Pad kra pao anses allmänt vara en relativt modern thailändsk rätt, som sannolikt utvecklades under 1900-talet i takt med att wokteknik blev allt mer etablerad i Thailand. Någon exakt tidpunkt eller enskild upphovsperson är inte dokumenterad, och rättens ursprung bör snarare förstås som ett resultat av gradvisa förändringar i urbana matmiljöer än som en enskild uppfinning.
Wokningens spridning i Thailand kopplas ofta till kinesisk migration, men utvecklingen var inte en enkel överföring av färdiga rätter. Istället växte nya maträtter fram genom en kombination av importerade tillagningsmetoder och lokala råvaror och smakpreferenser. Pad kra pao kan ses som ett tydligt exempel på denna typ av kulinarisk hybridisering.
En central ingrediens är holy basil (Ocimum tenuiflorum), en ört som har använts i Syd- och Sydostasien i århundraden, både i matlagning och inom traditionell medicin. Kombinationen av denna ört med snabb wokning, fisksås och färsk chili speglar ett möte mellan etablerade lokala ingredienser och senare tillagningstekniker.
Rätten tros ha fått ökad spridning under efterkrigstiden, i samband med urbanisering och framväxten av ett mer omfattande gatukökssystem, särskilt i Bangkok. Dess popularitet kan sannolikt förklaras av att den är snabb att tillaga, relativt prisvärd och har en tydlig och balanserad smakprofil. Liksom många andra gatumaträtter dokumenterades den först relativt sent i tryckta kokböcker.
I dag betraktas pad kra pao som en ikonisk del av det thailändska köket, även om Thailand saknar en officiellt fastställd nationalrätt. Rätten har även spridits internationellt och anpassats lokalt; i Taiwan är en variant med fläsk vanlig och känd som 打拋豬 (dǎ pāo zhū). Trots denna spridning är tillagningsmetoden i grunden likartad, och rätten förblir starkt förknippad med thailändsk vardagsmat och gatukökstradition.
